När man kliver av tunnelbanan vid Vallcarca står det genast skyltat mot Parc Güell. Det är hit man ska bege sig om man studera Antoni Gaudís arkitekturstil på närmare håll. Vägen upp för sluttningen tycks aldrig ta slut. Även om benen får vila lite då och då tack vare rulltrapporna som byggts mitt i vägen känner man sig redan lite trött på parken innan man ens kommit fram. Väl innanför portarna möts man av smala och breda vägar om vartannat. Torra buskage och katusar ligger utslängda längs stigarna. Vänder man sig ut mot havet möts man av en fantastisk utsikt över hela staden. Fortsätter man inåt parken kommer man snart till huvudattraktionen. En stor öppen plats kantad av mosaikbänkar i böljande former. Allt hålls uppe av pelarna i de 100 pelarnas sal. Runt omkring finns fontäner och vackra mosaiker av krossat kakel och porslin. De två små husen vid ingången har många likheter med pepparkakshus, så är de också döpta efter Hans och Greta. Den ursprungliga planen var att parken skulle bli de förmögnas lekplats i Barcelona, men då Gaudís fokus snart skiftade från parkbyggande till hans livsprojekt Sagrada Familia känns Parc Güell ganska ofärdig. I parken finns också Gaudís bostadshus ombyggt till museum med många av hans möbler bevarade. Hans intresse för naturliga former gör hans formspråk till något alldeles eget. Han var dock ingen man av folket och när han ritat åt de rika gick det ibland käpprätt åt helvete när svulstighet och plych kommer in i bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar