Hur menar du då?

Jag tror jag har svininfluensa... och det e fan rätt åt mig. Jag var på konsert i onsdags. Skitbra var det också. Inte hemma sent eller nånting men jag skolkade från jobbet dagen efter i alla fall, ush bueh, dåliga val i livet. Men såklart slår det tillbaka med febriga dagar, muskelvärk och hosta kommer förfölja mig hela helgen. Medans alla njuter av sin ledighet ligger jag hemma och ömkar mig själv. Skuld! Skulle jag inte skolkat skulle jag vara frisk nu eller hur?

Carson spelar allan.

Det var 37 dagar sedan sist. Vad har hänt sedan dess? Ikea har svängt om, funkar riktigt bra nuförtiden. Jobbat med grafikerna i två veckor, som skyltmakare. Gjort skyltar, satt upp skyltar, tagit ner skyltar. Imorgon börjar jag på actividades där vi kommer planera för julinredning av butiken, julgransförsäljningen på parkeringen och Luciamiddag för alla svenska företagspampar i Barcelona. Jag tror det kan bli bra veckor.

Det rullar fort nu. 114 dagar i min nya stad har redan förpassats till historien. Framtiden bjuder på ytterligare 57 dagar. Sen blir det jul i Göteborg. Då är frågan jag ställer mig själv; åker jag på en liten semester eller åker jag hem för att börja på någonting nytt? Kan inte bestämma mig riktigt ännu. Men alla vet ju att livet är en sand som i ett timglas rinner, o du dyra liv som tynar och försvinner.

Vi hörs snart igen då. Ta det vackert och glöm inte solskyddsfaktorn.

Tro Hopp men mest Tvivel

Nu är det vardag i Barcelona igen. Efter svenskbesök och ledighet från skola börjar allt falla tillbaka till sin vanliga ordning. Tillbaka i hjulspåren. Upp på rälsen igen. Tillbaka på banan. Sedan sist har vi utökat Göteborgsfästet något med två nya kämpar. Franchezco och Saritska är inte längre alls speciellt färska i stan. Med både jobb och eget rum. Även om det var fint att ha dem boende på andra sidan väggen har de nu flyttat till andra sidan kyrkan. Och får grupp får snart nya medlemmar. Ryan Air har lovat att ta med Don Jovano och Lana Turner om tio dagar. Tio dagar är lite det.

Jag är praktikant på Ikea också nu sen i tisdags. Jag kan inte säga att jag jobbar på stället direkt, jag har inget skåp att lägga mina kläder i, jag har inget paserkort och jag har inga arbetsuppgifter. Och om jag ska vara ärlig vet jag inte om det är värt att ta feta studielån för att kolla på när Antonio, Juan och Jorge slipar köksbänkar. Visserligen har jag lärt mig vad borrmaskin och sandpapper heter, men 45000 kr i skuld är inte värt det, eller? Arbete gör man för pengar eller erfarenhet för framtida jobb. Här får jag varken det ena eller det andra. Jo jag lär mig spanska och det är det denna praktik ska vara fokuserad på. MEN, (stort men) jag tror att om jag letar lite hittar jag snart ett jobb där de faktiskt behöver mig i någon utsträckning. Där skulle de i så fall också resultera i en lön i slutet av månaden. Likväl skulle jag lära mig spanska... lika väl.

Erfarenheten får jag visserligen i pappersform fortfarande. Det ser ju fint ut på CV med 3 månader Praktik på IKEA Communication & Interior Design. Så långt ljuger jag ju inte. Men om någon frågar mig vad jag lärde mig på stället så har jag plötsligt inte så mycket att säga. En fin liten rad på cv:t. Men erfarenheten jag får är tvivelaktig i jämförelse med vad jag betalar för att få den. Hasta luego

How we get along.

What we are about to do, and show you

is how we get along

We get along with eye contact

We also get along by listening to one another

Not only that, but we also get along because of rhythms

that we have learned during the course of the years

But above all, there is harmony

Because we got to listen to one another

It is all about the feeling, but it is a positive attitude

to make it work

And what we are about to show you today

Is FIVE different versions

of feeling good.

Jurassic 5 med How we get along - Spotlink

Låt mig klargöra vad vi talar om här med ett övertydligt Wikicitat. "Kommunikation är en process för att överföra information från en punkt till en annan. Vanligtvis ses kommunikation som en tvåvägsprocess där det sker ett utbyte av tankar, åsikter eller information. oavsett om det sker via tal, skrift eller tecken."

Det finns många språk och kommunikationsmedel att använda sig av. Vi talar och lyssnar. Vi skriver och läser. Vi läser av ansiktsuttryck, vi lyssnar på andning, vi suckar och vi sitter tysta. Vi kommunicerar verkligen hela tiden med vår omgivning. Om jag sitter helt själv i ett rum kanske är undantaget. Men så fort en annan människa öppnar dörren börjar kommunikationen. Väljer jag att inte uppmärksamma att personen kommit in säger ju det lika mycket som om jag hade tittat upp och hälsat med ett hej och ett leende. Jag skulle faktiskt vilja säga att i just detta fall innehåller tystnaden mer information än hälsningen. Tystnaden uttrycker ju ungefär jag har inte lust att prata med dig, men Hej är bara en artighet. Alla med? Allt är kommunikation.

I Fredrik Lindströms programserie Svenska Dialektmysterier får vi följa honom genom Sverige och våra olika språk. Han börjar längst norrut. Där är dom ju tysta, tillknäppta och har inte så mycket att säga. Eller hur? Eller är de bara språkminimalister? Istället för att säga den bruna fläcken använder sig norrländskan av brunfläcken, och den första laxen Fredrik fångar i en älv kallar de för hans förstlax. Att många ord saknar skillnad mellan bestämd och obestämd form är också annorlunda och väldigt intressant. Hunn får stå för vad vi i södra delarna av landet hade delat upp i både hund och hunden. Som förklaring han vill ge att i mer tätbefolkade orter finns ett större behov av att särskilja mellan den ena och den andra hunden. Vi måste veta vilken hund det faktiskt är vi pratar om i sammanhanget. Alltså, klipp av, tryck ihop och destillera budskapet till effektiv kommunikation utan verbala krusiduller och utfyllnad. Titta bara på jämförelsen mellan:

El Festival de la Cansión de Eurovisión

Concours Eurovision de la Chanson

Eurovision song contest

Eurovisionsschlagerfestivalen

Vad spanjorerna använder sju ord till har blivit ett på sin väg genom Europa. Nu är jag här i spanjackland och försöker lära mig deras språk. Och även om jag lär mig många ord sitter jag ofta med bara ett. För språket innehåller så oerhört många fler dimensioner än bara den direkta verbala kommunikationen där orden motsvarar det faktiska budskapet. Som invandrare missar man den kulturella delen med referenser till populärkultur och historia. Man är helt bakom flötet när skämt rullas ut på löpande band. Man tar ofta sarkasmer på fullaste allvar eftersom man inte är hundra på att känna igen tonläge och språkmelodi. Om jag sätter min tunga mellan nederläppen och tänderna, kisar lite och säger: Nej men snälla Åke! till någon som just börjat plugga svenska kommer han garanterat inte förstå vad jag håller på med... om han ens hör vad jag säger... Men som tur är har vi ju kroppsspråk och gester som hjälpmedel, som hjälper oerhört när man ska försöka förklara "bindesträck" i en webadress t. ex. Well, suddenly, I´m not half the man i used to be...

I boken Märk Världen av Tor Nörretranders som handlar om väldigt mycket så skriver han bland annat om information och kommunikation. Om hur vi benämner den som innehållsrik eller inte. För att sammanfatta typ 200 sidor till mindre än en årskurs 9 uppsats ska jag ge ett litet exempel. "I ett rum finns fyra bord. På ett av borden står en kopp. Var står koppen?"

Svar: "Den står på det bordet." (och så pekar man på tredje bordet från vänster, eller tittar eller nickar mot det). En ganska simpel fras och den säger ju inte så mycket egentligen kan man tycka. Men, då är det ju så att samtidigt som jag berättar på vilket bord koppen står så utesluter jag också att koppen skulle kunna finnas på något annat av borden. Men detta ingår inte i den uttalade informationen. Det tolkar mottagaren av budskapet själv in. Jag behöver inte säga: "Den står inte på det första, och inte på det andra, den står på det tredje, men inte på det fjärde." (uttryckt i datorspråk: 0 0 1 0) Vad händer om jag hade formulerat mitt svar annorlunda och sagt: "Den står på det näst sista bordet." eller "Den står på det tredje bordet." Innehåller det mer eller mindre info? Ja det beror på hur man ser det. Är det två människor som är helt överens om att bordet längst till vänster är det första så är informationen fullt duglig. Men om man inte är överens blir det genast ett missförstånd. Kommunikationen har just fått fler dimensioner. Det gäller inte bara att ha tittat på samma tv-reklam på 90-talet utan man måste också ta hänsyn till om personen hela sitt liv läst böcker på arabiska och har det som referensram.

För att tydliggöra bilden ovan så är de små träden de bilder och associationer som varje person plockar ur när vi ska tala. Våra erfarenheter och vår kultur sätter prägel på vad vi säger och hur vi säger det. Något som jag tidigare inte skulle tillskriva kommunikation är dialekt. Men Lindström har öppnat mina öron och givit det hela en dimension extra. Det vi säger uppfattas olika om vi brötar på med öppna göteborgs-Ôôn eller snoffsiga lidingö-Iiin. Om du är man eller kvinna. Om du bär kostym eller hängbrallor. Det lilla som faktiskt kommer ut som ord ur våra munnar är otroligt lite utav det vi faktiskt säger. Det borde läggas till flertalet linjer längs med linjen Budskap. Typ som social status, födelseort och humör kanske. Det är en hel del vi inte kan, och mycket vi inte borde, dölja.

"Det självupplevda är den enda kunskapen. Allt annat är information." - Albert Einstein.

"Vi råder inte över alla händelser i våra liv, men vi råder över hur vi tolkar dem." - Nietzsche

Varför uppskattar vi citat och snygga fraser så mycket? Varför säger vi t.o.m. ibland att de är vackra? Jag tror att det har mycket att göra med referensträdet här ovan. Ordspråk står på egna ben. Väldigt mycket tanke ligger bakom citaten. Alltså väldigt mycket information uttryckt i väldigt få ord. Vi stannar upp och funderar. Vi börjar tänka på betydelsen som ofta är filosofisk och invecklad. Vi känner oss smarta när vi löser ordgåtan och innehållet vecklas ut inuti våra hjärnor. Mycket info i få ord alltså.

Typ som norrländska skulle man kunna säga...

Sakerna du aldrig gjorde.

Vi pratar verbformer i skolan. Alla möjliga. Det är smått fantastiskt hur många det finns. Och så många användningsområden de har. Futurum används både som "när jag ska åka till Sverige ska jag..." och "han är säkert på krogen". Alltså som svar på frågor där du inte är säker på om informationen du lämnar är riktig eller inte. Enklare formulerat, en gissning.

När vi säger: Om jag inte hade åkt till Nicaragua hade jag inte lärt så bra spanska. Här skulle det kanske vara bättre att säga skulle jag inte ha lärt mig men det glömmer vi då det tidigare också fungerar. Och så enkelt va?Hade + hade, inga krångligheter. Spanjorerna gör det väldigt mycket svårare för sig.

Men en sak är säker. När man blir ombedd att skriva meningar som den ovan börjar man ju naturligvis fundera över val man gjort. Vart man hamnat pga dem men kanske lika viktigt var man aldrig hamnade. Vad ångrar man och vad har man missat? Men något som i alla fall jag ganska snabbt tycker mig se är att De flesta saker som man valt att göra är man ganska nöjd med. Däremot de gånger man valt att vara passiv och låtit chanser gå förbi gnager det mycket mer. Men som Håkan säger så ska man inte be om ursäkt för sakerna man aldrig gjorde. Jag ångrar inte att jag åkte hit. Men jag undrar vad jag lämnat kvar? Och vad är det jag förväntar mig att hitta i Barcelona?

Jag tittar tillbaka på tider som har varit och hur bra allt var hemma i Göteborg. (Jag är medveten om att vi har ett klassiskt "grönare på andra sidan"-resonemang på gång men må så vara för det är sant.) Samtidigt som jag upplever ett liv här så missar man ju alltid livet man skulle levt om stannat kvar. Men man vill ju inte vara den som blev kvar när alla åkte ut över världen och hittade sig själva och halva kungariket. Det är väl det som är grejen va? Att resa, att uppleva och att komma tillbaka som en rikare person. Och när man väl kommer tillbaka är ju inget längre som det varit. Göteborg är tomt. Alla lämnar för Stockholm, Lund, Barcelona, Jobb och Världen. Missförstå mig rätt. Jag vill inte åka hem, det är inte det jag säger. Men jag saknar hem. Vafan är det för sjukt moment 22 jag snurrat in mig i!?

Snart kommer en liten bit av göteborg hit. Och det ska bli löjligt trevligt! Och snart börjar jag jobba på IKEA och det är ju nästan Sverige. Hey! Det kanske är det som är lösningen på mitt moment 22. Lite som Mohammed och hans berg.

För att avsluta som vi började, med språklektioner, så checka om ni fattar Catalán: La Grip en Spotify

La vida es com la grip = livet är som svininfluensa. Ja jo mm, så kan man ju se det...

Computerwelt

Ikväll spelar Barca mot Bilbao på Camp Nou. I casa Sardenya visas matchen på tv. Men vet inte hur mycket uppmärksamhet den faktiskt får. Här finns fem skärmar och fyra personer.

Computerwelt

BTW

Ska väl tillägga att jag fick praktiken på IKEA. Kommer ju inte som någon överraskning direkt men nu är det definitivt. Ohlaa Yeeha!

BCN Cribs

Hej och välkommen hem till Sardenya! Här bor Laura, Souhailla, Mo, Toni och jag. Toni har bott här längst, ett och ett halvt år. Han står i dörröppningen och hälsar er välkomna. Mo sitter i soffan och tar det lugnt. Han är aldrig hemma för han jobbar på en aidsforskningsklinik där de börjar tröttna på att inga framsteg verkar ske. Så 24/7 framför labbrapporter och testresultat kanske ska skynda på forskningen lite. Han kommer från Paris och ska snart åka hem igen om en vecka ungefär. Men vi har redan hittat hans ersättare i Souhailla från Amsterdam som just kommit hit till Barca. Hon ska praktisera här under en termin under sina studier. Laura är från norra spanien, Asturien. Hon arbetar som sjuksköterska. Hon har också bott här ganska länge snart 7 månader tror jag. Vi är just nu en för mycket så Toni har flyttat ut lite halvt och sover på olika soffor runt om i staden tills det att Mo lämnar sitt rum till Souhailla. Just nu är det ganska mycket rörelse i lägenheten vilket är riktigt soft.

Vardagsrum. På väggen hänger alla vykort från tidigare internationella gäster.

Utsikten från min huvudkudde

Mitt rum från korridoren. I detta foto mycket välstädat.

Vardagsrum. Dessa är sofforna som fungerar som kortvisitssovplatser.

Här är mitt empire of dirt. Jag trivs bra i det. Ingen luftkonditionering har vi heller. Vi uppskattar att känna tempraturen av staden när vi vaknar, och den är inte nådig vissa dagar...

Ha en fin lördag alla mina vänner. Jag saknar er mycket!

Billy är min vän

Skulle ju till Ikea i fredags vid fyra-tiden. Slutade vid två snåret. Kvällen innan hade jag lagt mitt rykande färska Curriculum Vitae verción española på USB-minnet. När jag väl slutade skolan och tänkte mig skriva ut CV-helvetet hade ettorna och nollorna mest blivit nollor. Inget CV... Ska kanske nämna att vi blivit påminda både en och två gånger om vikten att förbereda sig väl inför intervjun. "Vilka är dina starka sidor? Vad kan du bidra med till företaget? Tänk igenom vad du vill ha ut av praktiken. Bättre för välklädd än nerklädd. Mycket viktigt att ha med sig ett CV! Helst på spanska." Jag misshandlade min datasticka verbalt och cyklade sedan som en idiot för att hinna hem och hämta CV-spanska.doc. Jag bor verkligen inte på vägen till Ikea... Jag hävdar bestämt att jag är en mycket lugn och sansad person men just då var jag sjukt arg, bra mycket sneare än när vakterna på Nef nekade mig inträde p.g.a... vad vet jag. Buddhistiska andningsövningar genom tunnelbanan fick att lugna ner mig något.

Men allt löste sig, jag hann dit i tid, inget blod spilldes på vägen. Drog på ett härligt försäljarsmile, la huvudet på sne och frågade efter personalingången. Fick slå mig ner och vänta en liten sekund i ett rum med vita väggar och olika Ikea ordspråk målade här och var. Sofforna? Anrika Ikeamöbeln Klippan. Mattorna? Ikea. Lamporna? Ikea. Ja ni fattar. Möbelvaruhusets Kung Kamprad hade ett litet altare med ikonbild och hela paketet där man kunde tända ett ljus eller lämna en liten blomma. Mycket trevligt och ganska äckligt på samma gång.

Alexandra hämtade mig strax efter fyra och ledde mig till ett litet konferensrum. Hon bad mig slå mig ner och gick sedan ut för att hämta övriga intervjuare (läs förhörsledare). Hon slog igen dörren och jag var helt själv. Även här fanns visdomsord av Kung Kamprad skrivna på väggarna. Började få grova sektvibbar... Snart kom Alexandra chefen för Communication and Interoir Design indundrande med Jesus, Julia, och Eli släpande efter sig. De frågade mig vart jag befunnit mig natten mellan min födelsedag och 7 augusti 2009. Jag drog hela alibit och de verkade nöjda. Efter att de klarat upp vad jag hade haft för mig i Värmland och Stockholm lättade stämningen och förhöret övergick i klassiskt spansk kafferep. De berättade hur de jobbade på avdelningen och lite allmänt om Ikea. Showroom skulle jag troligtvis hamna på. Där skapar vi rum, eller "stämningar" som de ville kalla dem, utefter olika kundprofiler. Ljussättning, möbelval, färg på väggarna och så vidare. När vi väl har klart för oss det ska se ut sätter vi igång och bygger stället. Jag hade inga problem med att verka vaken och intresserad kan man ju säga. Flippat bra tänkte jag! Många kindpussar senare lämnade jag stället med ett leende på läpparna. Nu var det inte ett försäljarleende längre, utan klappa sig själv på ryggen och säga fan va bra du är leende. Sjukt nice! Handlade sill, lingonsaft alhgrens bilar, gifflar, knäckebröd, älgformad pasta och kaviar innan jag hoppade på bussen hem till Sagrada Familia.

Nu väntar jag bara på ett telefonsamtal som bekräftar att jag fått praktiken. Men i mitt eget huvud har jag redan segrat. Heil Kamprad!

Mellan Elmtaryd och Agunnaryd

På fredag ska jag träffa mina nya familj. IKEA Family! Klockan 16:00 tar Alexandra emot och det blir arbetsintervju som kommer gå så bra! Jag tar ut segern i förskott kan man lugnt säga. Man blir liksom inte lika nervös om man redan har vunnit matchen när man går ut på planen. 14 september vill de att jag ska börja och det tycker jag verkar bra. Då har jag ett par veckor på mig nu i sommar att finslipa spanskan och när jag lämnar det här stället ska jag fan ha börjat säga Esverige!

Fredag är en stor dag. Önska mig lycka till är ni snälla!

Lets go to Candy Mountain!

Ostia! hoy viene Charlie! Que fuerte tio! Wake up Charlie! Titta!

Born en La Ribera

Till öster om centralaste stan, när man gått igenom Barrio Gotico landar man i La Ribera eller El Born. Spelar ingen roll egentligen vilket man hamnat i båda är lika softa. Man kan gå runt runt och inte hitta ut men vad gör det när det finns så mycket gränder med nya små butiker att upptäcka. Du kan hitta orientaliska lampor och tofflor av olika kvalitet. Etnosmycken i massor och en och annan rastaboutique finns att tillgå. Små gallerier, barer och så finns det en håliväggen-pizzeria. Barerna är relativt billiga, en öl betalar man lite mer än två € för. Men känner man sig extra fattig kan man alltid sätta sig på en trappa och bli serverad iskalla Estrellaburkar utav en av de många indierna som springer runt på torgen. Lyssna bara efter deras lockrop: ”Cervezabier, cervezabier!?!” Känner man att spenderarbyxorna väger lite tungt kring midjan kan det också lätt ordnas på en vinbod eller delikatessbutik.

Här huserar Picassomuseet med massor av hans målningar och skisser från seklets början. Vill man se något annat gammalt kan man titta förbi Iglesia Santa Maria del Mar, Barcelonas mest anrika kyrka. Insprängd bland alla de små kvarteren sträcker den sig högt över hustaken. Med sina 700 år på nacken blir den en typisk symbol för den tidigt gotiska stilen. Inte långt där ifrån finns också Santa Maria del Pi, inte fullt så storslagen men väl värd ett besök.

Vägg nr. 1

och nr. 2

sist har vi nr. 3 men det finns många fler BNJMN

När Zlatan kom till Katalonien

Igår var det måndag. Början på en ny vecka i Barcelona. Den fjärde i ordningen för min del. Men det var också början på en ny epok. Zlatan har kommit till FC Barcelona. Jag och Zlatan bor numera i samma stad. Och eftersom det var hans första dag i staden tänkte vi att vi skulle hälsa honom välkommen! Jag, de andra svenskarna och våra 50 000 kompisar gick till Camp Nou och skulle överraska honom. Vi kom alla ganska tidigt och Zlatan dröjde länge. Men det gjorde inte så mycket. Vi lekte olika klappa-händer-lekar, sjöng ett otal ramsor och tjoade ganska bra stundtals. Det alla tyckte var roligast var iofs att leka vågen. Och oj vad vågen gick! Varv efter varv runt stadion snurrade den. Det är fint och se att alla engagerar sig tillsammans. Det blir ju så himla mysigt då!

Efter en stund började några bli lite otåliga så vi började ropa efter Zlatan. IBRA IBRA IBRA!!! Så kom hans polare ut och ställde sig som en mur och efter kom Kung Zlatan lunkande iklädd sina nya fina kläder. Han trixade lite och sparkade ut några bollar som några av oss fick ta med sig hem. Sen pussade han på sin tröja, och oj vad vi jublade! En kille, Pedro tror jag det var, sprang fram för och skaka hand men det tyckte inte Zlatans polare var någon bra idé... så dom brottade ner honom. Raul och Omar sprang också ut men de kom inte hela vägen fram heller. Snart hade Zlatans alla livvakter fullt upp med att brottas med någon av alla de kramgoa katalanerna. Grejen var den att Zlatan bara tog med sig ca 50 livvakter och de var lite svårt för dem att hålla ordning när halva arenan sprang fram för att hälsa. Det blev bah fö mycke assåh! Alla la sig i gräset och chillade en stund. Men då sa dom att vi skulle gå hem. Alla tackade för sig och gav sig av. Jag tror Ibra kände sig välkommen! Vi är i alla fall glada att han är här.

Välkommen Kung Zlatan!

Alla springer ut på planen. Vi var sjukt sugna på pricken.

Min alldeles egna lilla bit av Camp Nou!

Karaoke Deluxe

Har du varit på karaoke någon gång? Det hade inte jag, tills igår kväll. Det brukar ju spelas Aqua, Darin och Celine Dion brukar få hela sin repertoar lynchad. Taskiga midiversioner av ganska trötta låtar och crappy högtalarsystem brukar vara signalement för en klassisk karaokenight. Nervösa underhållare som för det mesta bara lyckas få ett par stycken i publiken engagerade. Sedan har vi ju självklart de pinsamma som känner sig så obekväma att obekvämheten liksom inte får plats på scen utan svämmar över i rummet och smittar av sig på åskådarna. Riktigt dålig känsla när man vrider sig i medlidande för den stackars kraken på scen. Det är visserligen allt detta man förväntar sig när man bestämmer sig för att dra på karaoke. Så någon besvikelse blir det ju sällan. Igår var något annat. Något helt annat...

This is Anti-Karaoke! En fullfjädrad rockshow med flippat bra karaokestjärnor! Det går från klockrent till extremt tacky och tillbaks till alldeles alldeles underbart på bara 5 minuter. Efter att ha betalat 7 € för inträdet kommer man in i en fantastiskt svettig källarlokal. Det är packat redan vid 23 (dubbla meningar, mycket tack vare att drinkar serveras: två isbitar, 15 cl sprit + cola). På scen river Hostess Rachel Arieff av sin version av Sinatras New York, New York. Halvvägs in i låten plockar hon fram en Jack Daniels flaska, häller upp ett glas och ger det till en man i publiken. Några låtrader senare vänder hon istället flaskan upp och ner och ger alla på första raden shottar rakt ner i strupen. Helt fantastiskt! Hennes mellanspel följs sedan av bättre och sjukare artister tagna rakt ur publiken. Det growlas och det crowdsurfas(!). Här snackar vi 150 dB, rökmaskiner, stroboskop och riktigt sjuk stämning. Här behövs ingen lyrics-TV, oldschool notställ och notblad duger fint. Vi hör artister som Rage against the machine, Red hot chilli peppers, Metallica, White stripes. När man trodde att man inte pallade mer vid 01:00 då Anti-Karaoke börjar avta dubblas antalet högtalare och trappan till övervåningen öppnas. Välkommen till electroclub Nasty Mondays! Kostar det extra? Nej.

John Travolta kommer från Madrid

Spansk teve är verkligen inte vad det brukade vara. Nu för tiden är det bara gameshows och ringinochvinn 3000 € program! På kvällskvisten visas det visserligen ganska mycket film men sällan någonting på spanska. Alltså nu menar jag spanska på det viset att läpparna och ljudet från dem är synkroniserat. Tycker man det är en oviktig detalj finns det hur mycket som helst att titta på. Jean Claude Van Damme på Katalanska eller Robocop med tydlig Cordoba accent. Att dubba filmer tar död på hela känslan. Här har ingen hört Samuel L. Jacksons röst, det låter som han kommer från Alicante. Och John Travolta kommer från Madrid. Family guy, förlåt jag menar Padre de família är helt omöjligt att förstå... utom när Stewie briljerar med ett Broadway solo. Då vågar fan inte spanjorerna sig på någon dubbning inte. Jag får hålla till godo med vad youtube.com, watchfamilyguyonline.org och svtplay.se har att erbjuda och det funkar alldeles utmärkt måste jag säga.

Hola! Si deseas escuchar musica sin interupcion adquiere Espotify Premium haciendo clique o visitanos en Espotify punto com!

BARCELONA I

Det är nu det händer!

Fick läxor idag. Uppgift 2,4,5,6 i grammatikboken och uppgift 7-8 i övningsboken. Dessutom ska jag leta info om min Barrio till den muntliga precentationen på 10 minuter som går av stapeln på fredagslektionen. Yes! Då var man studerande igen. Längtar redan tills praktikperioden.

Mössa är ett bra tips på sätt att dölja en misslyckad frisyr. Känner bara att den inte riktigt håller när det är +30 grader ute. Slöja är ju ett annat sätt också. Lite mer luftigt. Just nu kör jag bara med oanständigt mycket vax och undviker speglar i stort. Nu när jag har er uppmärksamhet skulle jag också vilja hälsa till mina vänner Elin, CC, Calle och Benja. Vill även önska dem en trevlig kväll på Styrbord Barbords onsdagsklubb. Festa för mig!

Det finns fortfarande ett par obokade datum på Hotel Carson Clemenza Bartaglia. För info ring eller smsa till +34 633 366 357.

Peluqueria de puta madre!

Jag gick till frisören idag... det gick inte så bra. Efter skolan gick jag till polisen för att skaffa mig spanskt personnr, för att fixa det måste man först gå till polisen och hämta blanketter, sen måste man gå till banken för att betala för sig. Först då kan man gå tillbaka och lämna sina papper. Fram och tillbaka, byråkrati. Fan va trött man blir på det. Men nu är det fixat i alla fall. Vi får väl se hur länge det dröjer innan handläggningen är färdig.

Promenerade hemåt upp genom staden och tänkte att klippa sig det borde man ju göra. Sagt och gjort! Började kolla efter frisörer längs gatorna. Gick förbi ett par lyxfrisörer och tänkte, nej 45 € känns inte helt rätt för min plånka. Vidare in bland gränderna hittade jag ett lite billigare ställe. Skylten utanför sa: Från 8 €. Tvärbilligt, och en frisör är ju en frisör, hur stor skillnad kan det vara? Nu när jag kollar mig i spegeln vet jag. Nästa gång blir det fan en 50 € klippning. För detta blev skevt, alldeles för kort, sjukt hackigt, uglypeople-material. Vandrade vidare hem och slet mitt hår som matadoren på julafton.

Hej kompis! Har du inte skickat något vykort? Skriv till mig!

Erik Fallgren

Calle Cerdeña 261-4-4

08013 Barcelona

Spain

Parc Güell

När man kliver av tunnelbanan vid Vallcarca står det genast skyltat mot Parc Güell. Det är hit man ska bege sig om man studera Antoni Gaudís arkitekturstil på närmare håll. Vägen upp för sluttningen tycks aldrig ta slut. Även om benen får vila lite då och då tack vare rulltrapporna som byggts mitt i vägen känner man sig redan lite trött på parken innan man ens kommit fram. Väl innanför portarna möts man av smala och breda vägar om vartannat. Torra buskage och katusar ligger utslängda längs stigarna. Vänder man sig ut mot havet möts man av en fantastisk utsikt över hela staden. Fortsätter man inåt parken kommer man snart till huvudattraktionen. En stor öppen plats kantad av mosaikbänkar i böljande former. Allt hålls uppe av pelarna i de 100 pelarnas sal. Runt omkring finns fontäner och vackra mosaiker av krossat kakel och porslin. De två små husen vid ingången har många likheter med pepparkakshus, så är de också döpta efter Hans och Greta. Den ursprungliga planen var att parken skulle bli de förmögnas lekplats i Barcelona, men då Gaudís fokus snart skiftade från parkbyggande till hans livsprojekt Sagrada Familia känns Parc Güell ganska ofärdig. I parken finns också Gaudís bostadshus ombyggt till museum med många av hans möbler bevarade. Hans intresse för naturliga former gör hans formspråk till något alldeles eget. Han var dock ingen man av folket och när han ritat åt de rika gick det ibland käpprätt åt helvete när svulstighet och plych kommer in i bilden.

En bra vecka i Barcelona

Nu på minuten (13.30) har jag varit i Barcelona i en veckas tid. Hittills går det bra. Bor med Toni, Laura och Mo sen ett par dagar. Lastade av mina prylar på onsdag morgon och gick sedan ut på staden igen med la mama. Gick hem igen vid 22 tiden redo att gå till sängs typ. Nej nej, då är det ju fest hemma! I vardagsrummet sitter Toni, Laura, Conchi, Cristina och Fredo och dricker drinkar. Tvärnice! Vi drog till Club Apolo. Spanska klubbar har luftkonditionering! Sweet! Svalt som ett kylskåp slitet som Kellys och stort som ICA Maxi. Catalounge spelade på scen och pumpade skön punk/ska/reggae/ragga. Dansgolvet fylldes och allt var tvärsoft. Öppet hela natten, inget vi stänger 03:00 skit. Ikväll ska jag träffa ett par av mina nya klasskamrater och ta en öl. Sjukt spännande att se va för folk det är!

Sammanfattningsvis

Fredag 3 juli

Planet landar vid 13.30. Vi tar oss med flygbussen till vårat hostel. Sedan beger vi oss ner mot staden med lunchrestaurang Biocenter (vegetariskt) som första mål. Efter avklarat matintag bestående av sallad med sallad rör vi oss genom skumma El Raval. Vi besöker marknaden intill Las Ramblas. Köper fruktsallad och tittar oss omkring. Efter det var dags att gå på de riktiga turistpärlorna, så vi drog till Placa Reial och Barrio Gotico och stora katedralen.

Lördag 4 juli

Vi kände oss inte riktigt nöjda med turistandet och ville ta det till en helt ny nivå så vi började dagen med att köpa biljetter till rundtursbussen. Jag har själv tittat och skrattat lite inombords när dom rullar förbi fulla med turister med karta, solhatt och kamera. Men det var ganska gött att bli skrattad åt så vi löpte hela linan ut och körde på tvådagars varianten. Efter 2 timmar och 20 minuter hade vi sett större delen av östra centrum med omnejd. Dagen spenderades sedan på internetcafé och på Las Ramblas med öl och Sangria till massiva priser…

Söndag 5 juli

Dag två i Barcelona city tours namn. Denna dag tog vi västra centrum med lika många sevärdheter där. Träffade sedan Toni och kollade på hans lägenhet. Där bodde också Laura, Mo och Stefan. Stefan skulle tillbaka till tyskland och plugga vidare så jag flyttar in i hans rum på onsdag! Chilltimes! Efter det mötte jag upp la mama igen och vi taggade iväg till Biocenter för söndagmiddag. Riktigt fint var faktiskt. Efter maten blir man ju sugen på en strandvisit så vi kilade nerd it för ett dopp. Checkade stadsdelen Barceloneta, gillar den starkt! Efter badet började kvällen snart komma så vi gick till Sagrade Familia och kollade in den i upplyst tillstånd.

Måndag 6 juli

Tog sovmorgon medans la mama turistade lite till. Vaknade vid tolv och åt frukostlunch på hotellet. Skyndade sedan ner till playan för ett bad. Chillade där hela dagen och gick till en liten fiskrestaurang i Barceloneta. Deras middagsservering öppnade vid 20.00 och vi var lite tidiga så vi gick till strandpromenaden och drack Horchatas, dricka med smak av kokos och havremjölk typ. 19.59 kliver vi in och beställer mat på fiskrestaurangen Can Maño. Det dröjer inte mer än 10 minuter tills hela stället är fyllt med spanjacker och en och annan vilsen turist. Alla hade nog samma känsla av att ha ramlat över någonting riktigt bra. Billigast och bäst hittills! 5/5 toasters lätt!

Ha det riktigt gottigt nu och njut av den svenska sommaren!

Barcelona börjar

Hej alla mina vänner! Nu blir det blogga av sa jag!

Bor numera i Barcelona där man kallar en öl för en cerveza och en fruktsallad för en makedon. Landade i stekande värme vid två tiden i fredags så nu är tre dagar avklarade, 168 kvar. YES!

Jag bor med la mama på Hostal Central. En fin liten inrättning där vi bor i ett mycket vackert rum. Även om det inte är mycket större än provrummen på H&M. Det erbjuds gratis Wifi varannan minut ungefär, men svajig internet uppkoppling är jag ju ganska van vid ändå vid det här laget. Det serveras frukost bestående av blask med mjölk och söt kaka. Frågar man i receptionen varför de inte har bytts några handdukar får man svaret: "Det kostar extra!"

På onsdag flyttar jag in hos mina nya vänner Toni, Laura och Mo. De bor en liten liten bit från kyrkornas kyrka Sagrada Familia. Jag har mitt eget lilla rum med fönster in mot gården så det blir till och köpa fläkt kan jag tro. Vi har var sitt rum, ett litet kök, badrum, tvättstuga vardagsrum och en liten balkong. Jag hörde mig för också innan jag slog till att eventuella vänner från sverige kunde få bo hos oss. Toni tyckte detta var en självklarhet. De kunde till och med få okupera soffan i vardagsrummet om de ville.

Här är mitt nya mobilnr: +34 633 366 357.

Barcelona växer. Jag tror jag kommer lära mig älska det!