How we get along.

What we are about to do, and show you

is how we get along

We get along with eye contact

We also get along by listening to one another

Not only that, but we also get along because of rhythms

that we have learned during the course of the years

But above all, there is harmony

Because we got to listen to one another

It is all about the feeling, but it is a positive attitude

to make it work

And what we are about to show you today

Is FIVE different versions

of feeling good.

Jurassic 5 med How we get along - Spotlink

Låt mig klargöra vad vi talar om här med ett övertydligt Wikicitat. "Kommunikation är en process för att överföra information från en punkt till en annan. Vanligtvis ses kommunikation som en tvåvägsprocess där det sker ett utbyte av tankar, åsikter eller information. oavsett om det sker via tal, skrift eller tecken."

Det finns många språk och kommunikationsmedel att använda sig av. Vi talar och lyssnar. Vi skriver och läser. Vi läser av ansiktsuttryck, vi lyssnar på andning, vi suckar och vi sitter tysta. Vi kommunicerar verkligen hela tiden med vår omgivning. Om jag sitter helt själv i ett rum kanske är undantaget. Men så fort en annan människa öppnar dörren börjar kommunikationen. Väljer jag att inte uppmärksamma att personen kommit in säger ju det lika mycket som om jag hade tittat upp och hälsat med ett hej och ett leende. Jag skulle faktiskt vilja säga att i just detta fall innehåller tystnaden mer information än hälsningen. Tystnaden uttrycker ju ungefär jag har inte lust att prata med dig, men Hej är bara en artighet. Alla med? Allt är kommunikation.

I Fredrik Lindströms programserie Svenska Dialektmysterier får vi följa honom genom Sverige och våra olika språk. Han börjar längst norrut. Där är dom ju tysta, tillknäppta och har inte så mycket att säga. Eller hur? Eller är de bara språkminimalister? Istället för att säga den bruna fläcken använder sig norrländskan av brunfläcken, och den första laxen Fredrik fångar i en älv kallar de för hans förstlax. Att många ord saknar skillnad mellan bestämd och obestämd form är också annorlunda och väldigt intressant. Hunn får stå för vad vi i södra delarna av landet hade delat upp i både hund och hunden. Som förklaring han vill ge att i mer tätbefolkade orter finns ett större behov av att särskilja mellan den ena och den andra hunden. Vi måste veta vilken hund det faktiskt är vi pratar om i sammanhanget. Alltså, klipp av, tryck ihop och destillera budskapet till effektiv kommunikation utan verbala krusiduller och utfyllnad. Titta bara på jämförelsen mellan:

El Festival de la Cansión de Eurovisión

Concours Eurovision de la Chanson

Eurovision song contest

Eurovisionsschlagerfestivalen

Vad spanjorerna använder sju ord till har blivit ett på sin väg genom Europa. Nu är jag här i spanjackland och försöker lära mig deras språk. Och även om jag lär mig många ord sitter jag ofta med bara ett. För språket innehåller så oerhört många fler dimensioner än bara den direkta verbala kommunikationen där orden motsvarar det faktiska budskapet. Som invandrare missar man den kulturella delen med referenser till populärkultur och historia. Man är helt bakom flötet när skämt rullas ut på löpande band. Man tar ofta sarkasmer på fullaste allvar eftersom man inte är hundra på att känna igen tonläge och språkmelodi. Om jag sätter min tunga mellan nederläppen och tänderna, kisar lite och säger: Nej men snälla Åke! till någon som just börjat plugga svenska kommer han garanterat inte förstå vad jag håller på med... om han ens hör vad jag säger... Men som tur är har vi ju kroppsspråk och gester som hjälpmedel, som hjälper oerhört när man ska försöka förklara "bindesträck" i en webadress t. ex. Well, suddenly, I´m not half the man i used to be...

I boken Märk Världen av Tor Nörretranders som handlar om väldigt mycket så skriver han bland annat om information och kommunikation. Om hur vi benämner den som innehållsrik eller inte. För att sammanfatta typ 200 sidor till mindre än en årskurs 9 uppsats ska jag ge ett litet exempel. "I ett rum finns fyra bord. På ett av borden står en kopp. Var står koppen?"

Svar: "Den står på det bordet." (och så pekar man på tredje bordet från vänster, eller tittar eller nickar mot det). En ganska simpel fras och den säger ju inte så mycket egentligen kan man tycka. Men, då är det ju så att samtidigt som jag berättar på vilket bord koppen står så utesluter jag också att koppen skulle kunna finnas på något annat av borden. Men detta ingår inte i den uttalade informationen. Det tolkar mottagaren av budskapet själv in. Jag behöver inte säga: "Den står inte på det första, och inte på det andra, den står på det tredje, men inte på det fjärde." (uttryckt i datorspråk: 0 0 1 0) Vad händer om jag hade formulerat mitt svar annorlunda och sagt: "Den står på det näst sista bordet." eller "Den står på det tredje bordet." Innehåller det mer eller mindre info? Ja det beror på hur man ser det. Är det två människor som är helt överens om att bordet längst till vänster är det första så är informationen fullt duglig. Men om man inte är överens blir det genast ett missförstånd. Kommunikationen har just fått fler dimensioner. Det gäller inte bara att ha tittat på samma tv-reklam på 90-talet utan man måste också ta hänsyn till om personen hela sitt liv läst böcker på arabiska och har det som referensram.

För att tydliggöra bilden ovan så är de små träden de bilder och associationer som varje person plockar ur när vi ska tala. Våra erfarenheter och vår kultur sätter prägel på vad vi säger och hur vi säger det. Något som jag tidigare inte skulle tillskriva kommunikation är dialekt. Men Lindström har öppnat mina öron och givit det hela en dimension extra. Det vi säger uppfattas olika om vi brötar på med öppna göteborgs-Ôôn eller snoffsiga lidingö-Iiin. Om du är man eller kvinna. Om du bär kostym eller hängbrallor. Det lilla som faktiskt kommer ut som ord ur våra munnar är otroligt lite utav det vi faktiskt säger. Det borde läggas till flertalet linjer längs med linjen Budskap. Typ som social status, födelseort och humör kanske. Det är en hel del vi inte kan, och mycket vi inte borde, dölja.

"Det självupplevda är den enda kunskapen. Allt annat är information." - Albert Einstein.

"Vi råder inte över alla händelser i våra liv, men vi råder över hur vi tolkar dem." - Nietzsche

Varför uppskattar vi citat och snygga fraser så mycket? Varför säger vi t.o.m. ibland att de är vackra? Jag tror att det har mycket att göra med referensträdet här ovan. Ordspråk står på egna ben. Väldigt mycket tanke ligger bakom citaten. Alltså väldigt mycket information uttryckt i väldigt få ord. Vi stannar upp och funderar. Vi börjar tänka på betydelsen som ofta är filosofisk och invecklad. Vi känner oss smarta när vi löser ordgåtan och innehållet vecklas ut inuti våra hjärnor. Mycket info i få ord alltså.

Typ som norrländska skulle man kunna säga...

Sakerna du aldrig gjorde.

Vi pratar verbformer i skolan. Alla möjliga. Det är smått fantastiskt hur många det finns. Och så många användningsområden de har. Futurum används både som "när jag ska åka till Sverige ska jag..." och "han är säkert på krogen". Alltså som svar på frågor där du inte är säker på om informationen du lämnar är riktig eller inte. Enklare formulerat, en gissning.

När vi säger: Om jag inte hade åkt till Nicaragua hade jag inte lärt så bra spanska. Här skulle det kanske vara bättre att säga skulle jag inte ha lärt mig men det glömmer vi då det tidigare också fungerar. Och så enkelt va?Hade + hade, inga krångligheter. Spanjorerna gör det väldigt mycket svårare för sig.

Men en sak är säker. När man blir ombedd att skriva meningar som den ovan börjar man ju naturligvis fundera över val man gjort. Vart man hamnat pga dem men kanske lika viktigt var man aldrig hamnade. Vad ångrar man och vad har man missat? Men något som i alla fall jag ganska snabbt tycker mig se är att De flesta saker som man valt att göra är man ganska nöjd med. Däremot de gånger man valt att vara passiv och låtit chanser gå förbi gnager det mycket mer. Men som Håkan säger så ska man inte be om ursäkt för sakerna man aldrig gjorde. Jag ångrar inte att jag åkte hit. Men jag undrar vad jag lämnat kvar? Och vad är det jag förväntar mig att hitta i Barcelona?

Jag tittar tillbaka på tider som har varit och hur bra allt var hemma i Göteborg. (Jag är medveten om att vi har ett klassiskt "grönare på andra sidan"-resonemang på gång men må så vara för det är sant.) Samtidigt som jag upplever ett liv här så missar man ju alltid livet man skulle levt om stannat kvar. Men man vill ju inte vara den som blev kvar när alla åkte ut över världen och hittade sig själva och halva kungariket. Det är väl det som är grejen va? Att resa, att uppleva och att komma tillbaka som en rikare person. Och när man väl kommer tillbaka är ju inget längre som det varit. Göteborg är tomt. Alla lämnar för Stockholm, Lund, Barcelona, Jobb och Världen. Missförstå mig rätt. Jag vill inte åka hem, det är inte det jag säger. Men jag saknar hem. Vafan är det för sjukt moment 22 jag snurrat in mig i!?

Snart kommer en liten bit av göteborg hit. Och det ska bli löjligt trevligt! Och snart börjar jag jobba på IKEA och det är ju nästan Sverige. Hey! Det kanske är det som är lösningen på mitt moment 22. Lite som Mohammed och hans berg.

För att avsluta som vi började, med språklektioner, så checka om ni fattar Catalán: La Grip en Spotify

La vida es com la grip = livet är som svininfluensa. Ja jo mm, så kan man ju se det...

Computerwelt

Ikväll spelar Barca mot Bilbao på Camp Nou. I casa Sardenya visas matchen på tv. Men vet inte hur mycket uppmärksamhet den faktiskt får. Här finns fem skärmar och fyra personer.

Computerwelt

BTW

Ska väl tillägga att jag fick praktiken på IKEA. Kommer ju inte som någon överraskning direkt men nu är det definitivt. Ohlaa Yeeha!

BCN Cribs

Hej och välkommen hem till Sardenya! Här bor Laura, Souhailla, Mo, Toni och jag. Toni har bott här längst, ett och ett halvt år. Han står i dörröppningen och hälsar er välkomna. Mo sitter i soffan och tar det lugnt. Han är aldrig hemma för han jobbar på en aidsforskningsklinik där de börjar tröttna på att inga framsteg verkar ske. Så 24/7 framför labbrapporter och testresultat kanske ska skynda på forskningen lite. Han kommer från Paris och ska snart åka hem igen om en vecka ungefär. Men vi har redan hittat hans ersättare i Souhailla från Amsterdam som just kommit hit till Barca. Hon ska praktisera här under en termin under sina studier. Laura är från norra spanien, Asturien. Hon arbetar som sjuksköterska. Hon har också bott här ganska länge snart 7 månader tror jag. Vi är just nu en för mycket så Toni har flyttat ut lite halvt och sover på olika soffor runt om i staden tills det att Mo lämnar sitt rum till Souhailla. Just nu är det ganska mycket rörelse i lägenheten vilket är riktigt soft.

Vardagsrum. På väggen hänger alla vykort från tidigare internationella gäster.

Utsikten från min huvudkudde

Mitt rum från korridoren. I detta foto mycket välstädat.

Vardagsrum. Dessa är sofforna som fungerar som kortvisitssovplatser.

Här är mitt empire of dirt. Jag trivs bra i det. Ingen luftkonditionering har vi heller. Vi uppskattar att känna tempraturen av staden när vi vaknar, och den är inte nådig vissa dagar...

Ha en fin lördag alla mina vänner. Jag saknar er mycket!

Billy är min vän

Skulle ju till Ikea i fredags vid fyra-tiden. Slutade vid två snåret. Kvällen innan hade jag lagt mitt rykande färska Curriculum Vitae verción española på USB-minnet. När jag väl slutade skolan och tänkte mig skriva ut CV-helvetet hade ettorna och nollorna mest blivit nollor. Inget CV... Ska kanske nämna att vi blivit påminda både en och två gånger om vikten att förbereda sig väl inför intervjun. "Vilka är dina starka sidor? Vad kan du bidra med till företaget? Tänk igenom vad du vill ha ut av praktiken. Bättre för välklädd än nerklädd. Mycket viktigt att ha med sig ett CV! Helst på spanska." Jag misshandlade min datasticka verbalt och cyklade sedan som en idiot för att hinna hem och hämta CV-spanska.doc. Jag bor verkligen inte på vägen till Ikea... Jag hävdar bestämt att jag är en mycket lugn och sansad person men just då var jag sjukt arg, bra mycket sneare än när vakterna på Nef nekade mig inträde p.g.a... vad vet jag. Buddhistiska andningsövningar genom tunnelbanan fick att lugna ner mig något.

Men allt löste sig, jag hann dit i tid, inget blod spilldes på vägen. Drog på ett härligt försäljarsmile, la huvudet på sne och frågade efter personalingången. Fick slå mig ner och vänta en liten sekund i ett rum med vita väggar och olika Ikea ordspråk målade här och var. Sofforna? Anrika Ikeamöbeln Klippan. Mattorna? Ikea. Lamporna? Ikea. Ja ni fattar. Möbelvaruhusets Kung Kamprad hade ett litet altare med ikonbild och hela paketet där man kunde tända ett ljus eller lämna en liten blomma. Mycket trevligt och ganska äckligt på samma gång.

Alexandra hämtade mig strax efter fyra och ledde mig till ett litet konferensrum. Hon bad mig slå mig ner och gick sedan ut för att hämta övriga intervjuare (läs förhörsledare). Hon slog igen dörren och jag var helt själv. Även här fanns visdomsord av Kung Kamprad skrivna på väggarna. Började få grova sektvibbar... Snart kom Alexandra chefen för Communication and Interoir Design indundrande med Jesus, Julia, och Eli släpande efter sig. De frågade mig vart jag befunnit mig natten mellan min födelsedag och 7 augusti 2009. Jag drog hela alibit och de verkade nöjda. Efter att de klarat upp vad jag hade haft för mig i Värmland och Stockholm lättade stämningen och förhöret övergick i klassiskt spansk kafferep. De berättade hur de jobbade på avdelningen och lite allmänt om Ikea. Showroom skulle jag troligtvis hamna på. Där skapar vi rum, eller "stämningar" som de ville kalla dem, utefter olika kundprofiler. Ljussättning, möbelval, färg på väggarna och så vidare. När vi väl har klart för oss det ska se ut sätter vi igång och bygger stället. Jag hade inga problem med att verka vaken och intresserad kan man ju säga. Flippat bra tänkte jag! Många kindpussar senare lämnade jag stället med ett leende på läpparna. Nu var det inte ett försäljarleende längre, utan klappa sig själv på ryggen och säga fan va bra du är leende. Sjukt nice! Handlade sill, lingonsaft alhgrens bilar, gifflar, knäckebröd, älgformad pasta och kaviar innan jag hoppade på bussen hem till Sagrada Familia.

Nu väntar jag bara på ett telefonsamtal som bekräftar att jag fått praktiken. Men i mitt eget huvud har jag redan segrat. Heil Kamprad!

Mellan Elmtaryd och Agunnaryd

På fredag ska jag träffa mina nya familj. IKEA Family! Klockan 16:00 tar Alexandra emot och det blir arbetsintervju som kommer gå så bra! Jag tar ut segern i förskott kan man lugnt säga. Man blir liksom inte lika nervös om man redan har vunnit matchen när man går ut på planen. 14 september vill de att jag ska börja och det tycker jag verkar bra. Då har jag ett par veckor på mig nu i sommar att finslipa spanskan och när jag lämnar det här stället ska jag fan ha börjat säga Esverige!

Fredag är en stor dag. Önska mig lycka till är ni snälla!