Tro Hopp men mest Tvivel

Nu är det vardag i Barcelona igen. Efter svenskbesök och ledighet från skola börjar allt falla tillbaka till sin vanliga ordning. Tillbaka i hjulspåren. Upp på rälsen igen. Tillbaka på banan. Sedan sist har vi utökat Göteborgsfästet något med två nya kämpar. Franchezco och Saritska är inte längre alls speciellt färska i stan. Med både jobb och eget rum. Även om det var fint att ha dem boende på andra sidan väggen har de nu flyttat till andra sidan kyrkan. Och får grupp får snart nya medlemmar. Ryan Air har lovat att ta med Don Jovano och Lana Turner om tio dagar. Tio dagar är lite det.

Jag är praktikant på Ikea också nu sen i tisdags. Jag kan inte säga att jag jobbar på stället direkt, jag har inget skåp att lägga mina kläder i, jag har inget paserkort och jag har inga arbetsuppgifter. Och om jag ska vara ärlig vet jag inte om det är värt att ta feta studielån för att kolla på när Antonio, Juan och Jorge slipar köksbänkar. Visserligen har jag lärt mig vad borrmaskin och sandpapper heter, men 45000 kr i skuld är inte värt det, eller? Arbete gör man för pengar eller erfarenhet för framtida jobb. Här får jag varken det ena eller det andra. Jo jag lär mig spanska och det är det denna praktik ska vara fokuserad på. MEN, (stort men) jag tror att om jag letar lite hittar jag snart ett jobb där de faktiskt behöver mig i någon utsträckning. Där skulle de i så fall också resultera i en lön i slutet av månaden. Likväl skulle jag lära mig spanska... lika väl.

Erfarenheten får jag visserligen i pappersform fortfarande. Det ser ju fint ut på CV med 3 månader Praktik på IKEA Communication & Interior Design. Så långt ljuger jag ju inte. Men om någon frågar mig vad jag lärde mig på stället så har jag plötsligt inte så mycket att säga. En fin liten rad på cv:t. Men erfarenheten jag får är tvivelaktig i jämförelse med vad jag betalar för att få den. Hasta luego